FYFAN VAD VI GJORT DET BRA
Nu har jag tagit studenten!!!
Och det innebär verkligen blandade känslor.
Är både glad för att; Tänk, så jävla bra jag har klarat mig genom skolan!!!!!
Men mest ledsen för att; Nu splittras min fina klass, jag får inte träffa mina ljuvliga lärare, äta lunch i matsalen, cykla samma sträcka till skolan i alla årstider och i alla väder, möta min fina klass vid skåpen....
Sista produktionen är gjord.
Sista hetsiga diskussionen med klassen är över.
Sista kaffen på Doris är drucken.
DET ÄR SÅ SURREALISTISKT!
På skrindan och utanför kyrkan var jag så glad i fredags! För att min familj kommit för att fira mig, se alla glada ansikten, skratta åt mitt fantastiska plakat och skrika ut min glädje att jag tagit studenten med hela klassen kändes så härligt i hela själen!
Men att krama om sina mentorer och säga "hejdå"
och ögonblicket när vi fick gå ut ur kyrkan och jag insåg att "det är min gamla klass" jag omringas av
var så fruktansvärt jävla jävligt.
Kvällen blev dock världens finaste! Äntligen sol och hela klassen var så himla fina på Annas bakgård, och jag påminde mig hela tiden om att njuta av att jag gått ut och allas närvaro. Men när talen böjrade hållas var det kört, tårarna gick bara inte att hålla tillbaka! För FYFAN vad jag kommer sakna allihop!!!
Vill verkligen inte säga hejdå även om det är dags.
Så jag grät själen ur mig. Tänkte på alla minnen, hur alla utvecklats, hur jag utvecklats.
Hur lyckliga klassen gjort mig. Hur jag känt mig trygg och kunnat vara precis som jag är utan att oroa mig för att bli tittad snett på. Att ni blivit mina vänner. Alla oräkneliga skratt ni gett mig!
Hur glad jag varit för att få vara en del av just precis den här klassen!
En sak är säker ES3C - jag hade inte gråtit så mycket och varit så ledsen som jag är nu
om jag inte verkligen tyckt om er! För det gör jag, jag uppskattar er som fan varenda en!!
TACK för alla positiva minnen som ni gett mig, de kommer jag alltid bära med mig!
Och lycka till i framtiden - ni förtjänar det allihop! ♥
/studentens "lyckliga" dar......................................................................
Och det innebär verkligen blandade känslor.
Är både glad för att; Tänk, så jävla bra jag har klarat mig genom skolan!!!!!
Men mest ledsen för att; Nu splittras min fina klass, jag får inte träffa mina ljuvliga lärare, äta lunch i matsalen, cykla samma sträcka till skolan i alla årstider och i alla väder, möta min fina klass vid skåpen....
Sista produktionen är gjord.
Sista hetsiga diskussionen med klassen är över.
Sista kaffen på Doris är drucken.
DET ÄR SÅ SURREALISTISKT!
På skrindan och utanför kyrkan var jag så glad i fredags! För att min familj kommit för att fira mig, se alla glada ansikten, skratta åt mitt fantastiska plakat och skrika ut min glädje att jag tagit studenten med hela klassen kändes så härligt i hela själen!
Men att krama om sina mentorer och säga "hejdå"
och ögonblicket när vi fick gå ut ur kyrkan och jag insåg att "det är min gamla klass" jag omringas av
var så fruktansvärt jävla jävligt.
Kvällen blev dock världens finaste! Äntligen sol och hela klassen var så himla fina på Annas bakgård, och jag påminde mig hela tiden om att njuta av att jag gått ut och allas närvaro. Men när talen böjrade hållas var det kört, tårarna gick bara inte att hålla tillbaka! För FYFAN vad jag kommer sakna allihop!!!
Vill verkligen inte säga hejdå även om det är dags.
Så jag grät själen ur mig. Tänkte på alla minnen, hur alla utvecklats, hur jag utvecklats.
Hur lyckliga klassen gjort mig. Hur jag känt mig trygg och kunnat vara precis som jag är utan att oroa mig för att bli tittad snett på. Att ni blivit mina vänner. Alla oräkneliga skratt ni gett mig!
Hur glad jag varit för att få vara en del av just precis den här klassen!
En sak är säker ES3C - jag hade inte gråtit så mycket och varit så ledsen som jag är nu
om jag inte verkligen tyckt om er! För det gör jag, jag uppskattar er som fan varenda en!!
TACK för alla positiva minnen som ni gett mig, de kommer jag alltid bära med mig!
Och lycka till i framtiden - ni förtjänar det allihop! ♥
/studentens "lyckliga" dar......................................................................
Kommentarer
Trackback
