When we're feeling very small underneath the universe.

En stund i mitt liv av total förvirring, separationsångest, överskott(?????) av frihet och så himla mycket annat som är positivt men som jag inte riktigt kan se klart genom dimman.
 
Jag vet inte så mycket mer än att jag nog måste sörja ett tag.
Och att det är tur jag har så fina vänner som får mig på bättre humör och tankar
tills jag lär mig hantera alla nya känslor.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0