Elisa

Jag saknar känslan av att dansa på the Doors till stängningsdags. Hur jag lät musiken och glädjen uppfylla varenda liten muskel och nerv i kroppen och bara dansade dansade dansade utan att bry mig ett dugg om hur det såg ut. Hur jag hamnade i ett flow av toner, rörelser, varma och lyckliga människor och eufori. Tappade tankar och tidsuppfattning, bara lät kroppen, musiken och känslorna leda mig precis just då, bara vara där och då.

Jag saknar känslan av att umgås med alla underbara tjejer på balkongen, prata om allt möjligt, lyssna på musik, sjunga allsång och dansa loss hur kul/fult som helst (det var helt klart värt de två varningar vi fick av den sura vaktmästaren!!)

Jag saknar känslan av att dra på båtutflykt en heldag; sola på däck, käka glass, hoppa från båten och simma i havet, simma i grottor, äta god mat, prata med den trevliga besättningen, sitta längst fram på båten och blicka ut över medelhavet och alanya och bli bjuden på kaffe av besättningen efteråt.

Jag saknar känslan av att ta en taxi till ett främmande hotell nästan en mil bort, vara där i knappt fem minuter och sedan befinna sig i ett äventyr med ett underbart sällskap där det gällde att hitta till centrum!

Jag saknar känslan av att prata och dansa med nya, härliga, trevliga personer på hotellet, på stan, på barer, på doors och att bilda "dansfamilj". Glädje kan förena alla människor!

Jag saknar känslan av att dega vid poolen och på beachen och tukta mina svenniga pigment samtidigt som jag lyssnade på ljudet från vattnet, fåglarna och människorna omkring...

Jag saknar känslan av att sova två timmar men ändå slita sig upp på morgonen eftersom mitt tagg-batteri var fulladdat och high-on-life-tempen visade över tusen grader.

Jag saknar känslan av att spontanbada i medelhavet mitt i natten med både nya och gamla - underbara- vänner, se solen gå upp och sedan vandra hem i gryningen tillsammans med skorna i handen.


Jag saknar känslan av att prata girltalk vid poolen med brudarna och skratta så att jag inte kan andas!