Elisa

Jag tackar min lyckliga stjärna att jag är bra på att glömma tunga saker.
Tidigare ikväll då jag trampade hem från kvantum på en vinglig cykel överfull med mat i snömodden med andan i halsen stressandes för att inte missa solsidan, med en våldtagen plånbok i min trasiga jackficka och is i ögonfransarna så såg jag tillslut upp i himlen och lade märke till de lätta, virvlande flingorna som dansade runt i luften. Då blev jag plötsligt påmind om hur fint det är att leva

På många sätt är det underbart att ha en egen lägenhet.
Men ibland är det inte lika kul. Inte när kylskåpet ekar tomt, motivationen till att laga mat är lika med 0, när dammråttorna omringar en från alla hörn, då diskberget tornar upp sig likt mount everest eller då alla rena sockar är slut.

Extra jobbigt är det då allt detta sker samtidigt och man måste besluta i vilken ända man ska börja...

Sen ska man ju orka med skola, extrajobb, träning, övningskörning, att socialisera sig och dessutom HINNA LEVA!
...fast allt detta är kanske att leva?


Nu ska jag skita i allt det där och bara krypa ner i soffan med en fet tekopp och se på en mysig film.
PUNKT!


bryt ihop. kravla upp och sen - spring igen!