Elisa

En sån där dag.
Ingenting jobbigt har hänt, ingen har sagt något dumt.
Ändå har jag sett världen passera förbi genom ett grått dis hela dagen.
Utan någon vidare anledning. Kanske orkade inte mina endorfiner kliva upp ur sängen imorse.
De tog sovmorgon - ungefär sådär till klockan tolv då de insåg att man kan inte låta bli att vara glad då man har så fina vänner som alltid lockar fram leenden. Dessutom bjöd en av dem på kaffe - räddaren i nöden.

Jag har hela mitt liv fått höra att jag är så glad och positiv.
En del har frågat mig om inte det är jobbigt att få såna kommentarer och om jag känner ett krav att alltid vara uppåt. Svaret är nej.
Jag har en väldigt glad personlighet och jag blir ännu gladare när jag får komplimanger för den.
Men jag har självklart sämre dagar också - och då är jag inte rädd för att visa det.
Jag klistar inte fast ett falskt leende på läpparna bara för att det är vad som förväntas av mig.
Jag utstrålar känslan som finns i mig, varesig den är glad, ledsen, stressad, irriterad, trött eller vadsomhelst.
Så ni som funderar behöver inte oroa er, men det är såklart fint att ni frågar!